-----..------

"Okej så här ligger det till i min situation. Jag har alltid haft en liten "hemlängtan" sedan jag kom hit, dock har jag aldrig grinat. Jag har saker att se fram emot, vilket gör allting roligare.

Söndagar är ganska dryga, för måndag och skola kommer dagen efter. Skolan suger jävla mongodase (jävla fitt-spanska).

I skolan är jag typ äldst, vilket jag inte är van med hemma - varken bland vänner eller i skolan. Jag behöver inte ha tre stycken lärare som ser till att jag kommer ut tryggt till skolparkeringen. Elller som håller uppsikt över mig när jag äter lunch.

Jag vill inte ha sexscener snabbspolade. Jag är arton, jag får knulla på film lagligt om jag skulle vilja det.

Skolan är för övrigt lätt tycker jag om man bara lämnar in läxorna. Det är ju inte så att ett C motsvarar ett G i verkliga livet.

Credit, homework, grade är ord jag inte orkar höra just nu. Jag orkar inte heller höra på allt jävla drama överallt. Hur gamla är eleverna på high school egentligen? 10½ eller? Snacka om att gå tillbaka till mellanstadiet.

Sedan har vi reglerna. Jag har aldrig i mitt liv haft regler. Nu har jag regler för nästan allt. Jag har liksom inget privat längre. Inget porrsurfande då jag inte har datorn på egna rummet, inget "jag ska träffa en kompis ikväll, kommer hem runt 2" eller "jag och några andra ska till krogen ikväll, det blir antagligen sent eller så sover jag över hemma hos X, ni behöver inte sitta uppe och vänta", eller bara en sådan sak som att komma hem från skolan/träningen något senare utan att behöva förklara varför man är sen.

Så här känner jag just nu. Jag har väldigt kul här och lär mig nya saker varje dag, men ändå lite "borta bra, men hemma bäst."
" Citerat en vän.

Han överdrev ju lite då, men jag känner liknanade...
En dag för mig just nu är: vakna, göra mig iordning, iväg till skolan och känna mig som en fånge i ett fängelse, dom har koll på allt du gör när du gör det varför du gör det, kreativitet eller egen vilja finns inte på kartan. Alla i skolan beter sig som att dom är 12 år eftersom att alla behandlar dom som att dom är 12 år, det är tragiskt, sitter på lunchen och lyssnar på folk som inte pratar om annat än killar och sig själva, det är också tragiskt. Lunchen är förövrigt ett zoo, alla skriker och springer runt och det är sååååå mycket drama, lägg ner förfan.
skolan slutar 15.20 och jag är hemma typ 16.00. Börjar med läxorna (eftersom att man har läxor i de flesta ämnen VARJE DAG) klar med det vid middagstid (6,7) äter sedan och sätter mig vid tvn eftersom att resten av min familj sitter vid tvn.

Det känns som att jag lika gärna skulle kunna göra det hemma faktiskt, det känns inte värt det, jag har lärt mig så himla mycket hittills, och jag har förändrats.

Förändrats både på gott och ont. Jag har lärt mig att plugga på riktigt eftersom att jag måste göra det här för at kunna förstå ala krångliga ord och fraser. Jag är obekväm här dock, jag passar inte in. Jag pratar flytande engelska. Jag är mer självständig. Jag har insett hur bra allting är i sverige. Hur mycket grymmt folk det finns runt omkring mig.

Det känns dock inte värt det längre. Det enda jag gillar med dethär är min värdfamilj, det är verkligen en superfamilj! Dom har så mycket kärlek att ge. Men det är det, jag tycker inte om folket här, jag tycker inte om skolan över huvud taget. Men var inte det andledningen till att jag åkte hit? Att gå i skolan? Men jag tycker inte ens om skolan! Jag offrar ett år av mitt liv för att gå tillbaka 6 år i utvecklingen för ett år. Känns som att jag kunde ha gått tillbaka till mellanstadiet istället. Jag ångrar absolut inte att jag åkte hit, jag har utvecklats så mycket som person, tvingats ta hand om mina känslor och tagit stora beslut aldeles av mig själv.

Jag har inte HEMLÄNGTAN, eller definera hemlängtan....
Jag går runt här och blir mer och mer deprimerad, känner mig mindre och mindre. Gillar skolan mindre och mindre.

Ja men anpassa dig till usa då: Jag har anpassat mig så mycket jag kan, det funkar inte, jag trivs inte med folket och trivs inte i skolan hur jag än gör.

Börja med någon sport eller club då: Det enda som finns att göra här under vintern för tjejer är cheerleading (jag kom till skolan för sent för att kunna vara med), basket (jag är sjukt bollrädd)
, bokklubb (jag läser inte ens böcker). Det jag vill göra är brottning, vilket jag inte får göra för det är en "killsport"...

Jag vill göra något annat med mitt liv, jag vill ha ett liv.

Kommentarer
Postat av: Henrik

Haha! :D

2011-11-11 @ 06:06:37
URL: http://henrikiusa.blogg.se/
Postat av: Eken

tänker på dig !

2011-11-14 @ 17:51:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0